10. Till badet

S/S ALFHEM vid Gustafsbergs ångbåtsbrygga 1913.
Tittar man i bakgrunden ses ett stort krigsfartyg ligga uppankrat på fjorden.
Foto: Maria Lundbäck, Bohusläns museum

Badgästerna bodde för det mesta inne i Uddevalla. I god tid på morgonen for de på den branta och gropiga landsvägen ut till Gustafsberg, där de blev kvar till kvällen.
Det vanliga sättet att resa var med häst och vagn. Reguljära skjutsturer upprättades på 1830-talet.  
Ångbåtstrafik mellan Uddevalla och Gustafsberg startade i slutet av 1840-talet och sträckan trafikeras än idag av Skärgårdsbåtarna. Den äldsta båten som är i tjänst är Gustafsberg II från 1898.
Bohusbanan invigdes 1908 med särskild hållplats för badgästerna vid Höjentorp. Här intill är Stora ångbåtsbryggan. Tvärs över viken är Lilla ångbåtsbryggan som idag är angöringsplats för skärgårdsbåtarna.
Ute i viken låg två flytbassänger, en för damer och en för herrar. Baderskor rodde ut badgästerna. På vintern drogs flottarna upp på land. Sista gången de användes för bad var 1910 då de såldes som vedbodar och lekstugor.

 

En av två flytbassänger som låg ute i vattnet.
Foto: Maria Lundbäck, Bohusläns museum.

 

Läs mer!

Badgäst Ebba Hildebrand skriver ett brev till sin svåger Bror Emil Hilderbrand:

I brevet kan vi läsa bland annat om när Biskop Tegnér anlände till Gustafsbergs ångbåtsbrygga:

Foto: Okänd, Bohusläns museum.

"Den 24 juli 1837.
Måndag. I lördags på aftonen anlände ångfartyget Platen från Göteborg och medförde biskop Tegnér.
Hela brunnssällskapet strömmade ned till bryggan för att hälsa fartyget och biskopen. Det förra osade bara havresoppsånga som vanligt, den senare såg sömnig, lurig och tråkögd ut.

 I går var stor bal i brunnssalongen. Över 200 personer trängdes, knuffades, sprattlade och svettades i den låga, mörka lådan, medan den härligaste natur i den skönaste aftonbelysning lämnades oanmärkt därutanför.
Aldrig har jag haft mindre roligt på Gustafsberg än nu, här är alldeles för mycket folk, man är aldrig ogenerad, man kommer aldrig tillsammans för annan orsak än té och dans, alldeles som i Stockholm. Om förmiddagarna gå de på visiter till varann inne i de kjortelbehängda och kappsäcksomringade rummen, och om kvällarna gå de i långa rader på sandgångarna mellan humlestörarna och krypa därpå i den låga mörka kurran för att dricka te. Inga promenader till lands eller sjöss komma i fråga. Hildebrand och jag gå ensamma ibland till Magisterns och Knapes utsikter, det är det roligaste av alltsammans.

Men det vore obilligt av mig att begära det Hildebrand skulle springa i berg och backar så som jag ville göra, om jag hade någon odygdig flickunge att följa med. Ack, om ändå Eva Stackelberg vore här i stället för i Strömstad!!! Avskräckte mig icke friherrinnan Linds exempel, så skulle jag vandra ensammen kring hela trakten, emedan ingen vill se saken med samma ögon som jag. Den sistnämnda var överstelöjtnant C. A. L. Lind af Hagebys maka Axianne. Humlegården, som man vandrade i, utgjorde en del av nuvarande övre parken och 'kurran" var tydligen värdshusets matsal. Ebbas åsikt att badgästerna hyste för litet intresse för naturen delades icke av en mera objektiv iakttagare, såsom vi strax skola erfara."

 Fru Ebba hade med sig sin kära Hanna (Johanna Christina Salin), som varit hennes egen barnjungfru och nu var hennes barns, dem Hanna nu "följde... på de vägar och lekplatser, där hon så många gånger förr vaktat" Ebba och hennes syskon. Att Ebbas make inte kunde klättra så mycket i bergen, berodde nog på att han var hela 22 år äldre än sin maka.

Kuriosa gällande Tegnér

Esaias Tegnér målad av Johan Gustaf Sandberg, cirka 1826

Bokutrdrag från Jacobowsky "Gustafsberg, Sveriges äldsta badort":

Biskop Esais Tegnér

Esaias Tegnér, nationalskalden, biskop i Växjö sedan 1824, gjorde ett kortare besök på Gustafsberg i juli 1837 hos sina båda döttrar, friherrinnan Göthilda Rappe med make och änke fru Disa Kuhlberg, all tre som badgäster på Gustafsberg. Tegnér kom från sin brunnskur i Göteborg med ångfartyget Amiral von Platen, som fördes av en marinlöjtnant Hasselberg. Fartyget hade även föregående år, 1836, besökt Gustafsberg. 

Biskopens nöje 

Tegnér hade två tidsfördriv på Gustafsberg: att han uppvaktade olika damer och att man på kvällarna, liksom på Mallas tid, läste högt för en liten krets. Att han också emellanåt umgicks i bara herrsällskap på värdshuset, visar den anekdot som C. W. Skarstedt berättar och som jag återgivit i boken om Uddevalla. En läroverkslärare i Uddevalla, tillika komminister i en grannsocken, dristade sig bjuda Tegnér på en fin förmiddagskollation, vid vilken denne blev särdeles upprymd och fällde en del lindrigt kvicka yttranden. Hur förträffliga än baden voro, kan själva sällskapslivet på Gustafsberg knappast ha varit den lämpliga miljön för den kroppsligt klene och till uppgifter om ställets nöjen i sin samma år tryckta Handbok för brunnsgäster.

Ännu en skald hade Tegnér tillfälle umgås med på Gustafsberg sommaren 1841. Wilhelm von Brauns namn möter visserligen ingenstädes i tidningen detta år, men han har själv omtalat sin vistelse där. Han berättar nämligen att han högsommaren 1841 drack brunn i Göteborg och där blev bekant med Tegnér, som vistades där som badgäst och bestämt avrådde von Braun att dricka det fettbildande mineralvattnet. "Följande det gifna rådet", skriver von Braun, gaf jag snart Carlsbadern på båten', och inom en vecka derefter hade jag äran att återse Tegnér och Gustafsbergs badort, dit han från Göteborg begifvit sig. Här såg jag honom nästan dagligen, men sedermera aldrig …

 

 

We can not offer you a translation at the moment, we recommend that you use google translate (https://translate.google.com).
Copy/paste the text into the translation box. Sorry for the inconvenience this may have caused you.